tisdag 22 januari 2013

Var god dröj.

Jag vill att barnet håller sig inne till på måndag. Deal?

Eftersom jag gick över tio dagar med v kan det ju inte vara för mycket begärt?

Håll en tumme!

söndag 20 januari 2013

Dagar....

Ibland chockas man över att man trodde det var 14 dagar kvar till beräknad ankomst av lillkotte. Läääänge tänker man. Å så plötsligt är det visst bara sju. Hjälp!

Fast vem vet. Kanske är det 14...

onsdag 21 november 2012

lite tjockare för var dag....

...känns det som.

Det är inte överdrivet långt kvar tills Jag blir tvåbarnsmamma, Joel blir tvåbarnspappa och Viktor blir storebror. Inte alls långt är det. 9 veckor om allt går som det ska.

Efter förra förlossningen sa  jag nog aldrig mer flera gånger. Nu sitter jag dock här. Naturean arbetar med mystiska hjälpmedel. Denna gången är jag i valet och kvalet över om det blir naturligt eller inte. Barnmorskan frågade mig första gången jag var där och jag svarade raskt att: Joho! Jag skall försöka föda naturligt. Andra gången hon frågade var jag inte alls lika säker. Tredje gången verkade jag nog så osäker att hon frågade om dessa funderingar upptar mitt hela liv så jag inte  kan tänka på annat.  Nej, det gör det inte. Hon remitterade mig doc till specialistmödravården för att jag skulle få prata med någon som kunde förklara min journal och därefter råda i frågan. Hon trodde dock att hen skulle säga att vi skall försöka med en vanlig men ser vi att det är på g åt samma håll igen så är det "närmare" till kejsarsnitt än till sugklocka. Låter sunt so far...

Ut kommer ju ungen på ett eller annat sätt och får jag bara ha professionella människor runt mig och Joel i handen (slipper föda i hissen på skolan eller på ICA) så kanske jag får vara nöjd.
 Vem vet, han kanske kommer med ett "Plopp!" Vi hoppas lite på det. Ok?

torsdag 15 november 2012

Lite trotsigt nu bara....

Man har en treåring i huset. Det har man sannerligen.

Han har en vilja av stål. Han vill kunna bestämma allt. Å då menar jag verkligen allt. Om solen skall skina eller ej. Om bilarna skall köra på en viss sida av vägen eller ej. Ni förstår vilken nivå det ligger på. Mamman bekräftar hans dilemman och talar om att han inte kan bestämma sådana saker. Det är upp till vädret eller, för den delen, trafikverket. Ibland går det fram ibland resulterar det i galna protester. Oftast protester.

Han har en tid lagt sig till med att lägga sig på golvet när han vet att han måste göra något som han inte vill, tex. skulle det kunna vara att han inte vill borsta tänderna. Han lägger sig på golvet och säger att han inte kan gå, han har ont i benen, jag ropar från badrummet att: Då får du väl krypa eller åla som en orm. NÄ! Han skall bli buren. Detta för att han vet att jag för tillfället inte KAN, eller för den delen VILL, bära honom (Det lilla gossebarnet väger 20kg) han kämpar dock på. Jag förklarar detta, han kommer såsmåningom ålandes. Vi borstar tänderna. Allt är frid och fröjd. Vem vann?

Ni förstår ju att det handlar om att vinna de fajter man valt att ta?

Jag vet att detta är en fas som kommer att gå över men just denna fasen är väldans ocharmig och tär verkligen på tålamodet. jag m¨ste välja mina ord i guldvåg utan att lirka och gulla för mycket. Jisses! Ungen måste ju lära sig ta en motgång utan att agera mask?

Jag och pappan har nu bestämt att det bara skall tas fajter där det är absolut nödvändigt, att vi inte skall acceptera tramsande vid tillfällen där vi vet att han kan men att han bara tramsar för att få uppmärksamhet. Är det skrik och liggapågolvetgrin utan tårar så får han ligga där medveten om vilka alternativ han har. 

Känner att det kanske är en väg ut ur detta för oss alla. Men man vet aldrig. Hur skall man veta när man gör rätt?

måndag 12 november 2012

Man funderar lite hur man tänkte...

Alltså: Det här med två kottar. Jag är lite inne i en period av: Hur tänkte vi nu? Kommer det gå vägen? Hur kommer V att reagera? Hur kommer det bli? Kommer Vi kollapsa?
Efter en snurr av sådana tankar så kommer andra, helt tvärtemot: Klart det kommer gå bra, Sverige är byggt för fyra(?), Viktor kommer att utvecklas så otroligt av en lillebror (Lillebror!!) Vi som team kommer att bli starkare.....etc.

Det är inte direkt så att vi är ensamma om den ofantligt knäppa idén att skaffa två barn istället för ett.

Sedan är det ju så att jag inte direkt förlikat mig med att den där inne skall komma ut. I hjärta och hjärna vill jag att han skall komma normala vägen, inga konstigheter. Men med facit i hand om hur ont det kan göra så vetetusan....Men andra har klarat av förlossning nummer två så varför skulle inte jag/vi det också.

Jag brukar vara en optimist av stora mått. Måste nog bara se till att hålla fast vi det. Hela vägen.

Sedan har vi det dåliga samvetet men det, det är en helt annan femma.

Vad han i magen skall heta....jani, något, något, något Sundberg. Det bästa är taget.

Får Jag bestämma så blir det Ture (alternativt Love) Alfred Joel Sundberg.
Synd att jag inte får det.

lördag 6 oktober 2012

v-groda

Det kör en treåring förbi mig i fullaste farten!

"Här kommer jag minsann!!"

<3

fredag 5 oktober 2012

En liten punka senare...

Sådärja, då var helgplanerna grusade. Maken fick en punka på väg hem från jobbet och vi kom alltså inte iväg till Skåne. Vi hade alla sett fram emot det, så klart. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Det blir mys med tacos, tapeter och soffköp istället. Man kan ju inte bara sitta o rulla tummarna.